Borta bra
Nu är vi hemma igen och det var fantastiskt skönt att vi kom iväg.Det hängde på gärsgården eftersom det ett tag var så kallt (-28,6 grader på morgonen) att svärisarna var rädda att växellådan skulle skära sig om vi lånade deras bil. Kände bara att jag höll på att slita mitt hår av vanmakt.
Som tur var blev det ju soligt och varmare.
Vägen upp var som en puckelpist, hal och j***lig rent ut sagt.
Vera, Tias sambo, var ju höggravid med stor mage. Roligt att prata med ngn som går i väntans tider. Jag minns hur färdig jag var i nionde månaden och hur jag bara längtade efter något litet tecken på att det skulle sakna.
Jon insisterade på att jag skulle springa upp för trapporna där vi bodde (7 våningar 10ggr) för att sätta igång värkarna men icke. Han blev mer knäckt än jag av det äventyret (tvingade honom att haka på).
Vi blev bjudna på köttfärspaj med lock som brorsan hade skrivit "G" som i Gabriel med pajdeg. Gulle-morbor. Vera hade gjort chokladmousse, vilket är min favorit. Mums! Men inte så väldigt lchf. Kände när vi kom hem nu att vi var hungriga på ett helt annat sätt än vi har varit i veckan.
Jag kände att jag levde upp som jag inte gjort på flera veckor. Måste verkligen komma tillbaka till verkligheten snart. Det är en sån bubbla här i Lillstugu.
Ser ni lurifaxen i bakgrunden?
